Nollpositionen på skalan som är markerad på impaktorn indikerar nivån på Femoral Cone/den intrakondylära boxen på Endo-Model femorala komponenter.
Dubbelkontrollera rätt val av adapter, särskilt vid användning av 2- eller 3-zonskoner. Lasermärkningen är följande (vänster/höger eller XS/S eller H30/H45)
Femurkompressorerna har två funktioner. De fungerar som rasp och som provimplantat. För att kontrollera att produkterna sitter korrekt måste man utföra en provreduktion med alla provkomponenter i Endo-Model knäsortiment. Efter provreduktion kan det vara fördelaktigt att lämna femurkompressorn på plats tills strax före implantation av det slutliga implantatet.
Utfyllnad av yttre utrymmen när Femoral Cone har placerats, alla utrymmen vid gränssnittet implantat/ben kan fyllas med autologt material så att ytterligare stabilitet uppnås och oönskat flöde av cement mellan implantat och ben förhindras.
Observera: Ett annat alternativ är att fylla alla yttre utrymmen med bentransplantatmaterial och komprimera
Efter implantation av det slutliga Femoral Cone-implantatet bör man dubbelkontrollera att det sitter korrekt innan bencement placeras för att fylla ut det inre hålrummet.
Detta kan göras antingen med den helt monterade femorala komponenten (vid modulära implantatsystem) eller med den femorala provkomponenten. Syftet med den upprepade provningen, särskilt vid användning av 3-zons Femoral Cones är att tillhandahålla en intraoperativ kontroll för lämplig lådnivå mellan Femoral Cone och femoral knäkomponent.
Om Femoral eller Tibial Cone måste ompositioneras eller explanteras kan respektive extraktionstång användas efter att benanslutningen lossats och bencement har tagits bort. Vid revision kan båda extraktionstängerna, dvs. för Femoral Cones eller Tibial Cones, anslutas till tångens M12-gänga med en slaghammare.
Efter intramedullär insättning griper tången tag under konens kant. Ompositionering av en Femoral Cone kan också göras med femurimpaktorn (se tips 2).
Tibial Cones erbjuder samma tillvägagångssätt via den tibiala provkonen. En omvänd provkon kan användas för att fastställa vilken version och vilken storlek av Tibial Cone som ska användas.
Ett annat alternativ är att fylla och komprimera eventuella yttre utrymmen med bentransplantatmaterial efter att provkonen placerats i provposition eller upprepa provsituationer. Efter implantation av det slutliga implantatet bör man återigen dubbelkontrollera att det sitter korrekt innan bencement placeras för utfyllnad av det inre hålrummet.
För att förhindra metallkontakt rekommenderar vi att implantatet slutar något distalt under eller proximalt över (ca 1 mm) resektionsnivån.
När Femoral Cone implanteras ska dess slutliga placering vara cirka 1–2 mm ventralt i förhållande till den planerade positionen för den intramedullära boxen.
Prof. Bernardo Innocenti, PhD
Viktiga resultat
För att få hela FEA-papperet i utskrifts- eller PDF-version, kontakta oss på info-flexicones@linkhh.de
Dario Guttowski, Dr Med a, *, Valerie Polster, Dipl -Ing b, Gerd Huber, Dr Ing b, MichaelM.Morlock,Prof Dr b, Klaus Püschel, Prof Dr Med c, Jakob Nüchtern, PD,DrMed a
Sammanfattning
Bakgrund
Syftet med denna studie är att undersöka effekterna av olika stamlängder och -typer inklusive koner gällande primär stabilitet vid revision av total knäledsplastik med olika femorala bendefekter och fixeringsmetoder för att maximera benbevarandet. Det antas att längre stammar ger lite extra mekanisk stabilitet.
Metoder
Trettiofem mänskliga lårben undersöktes. En distal bendefekt, enligt klassificeringen av Anderson Orthopedic Research Institute (s. 33) av typ-F2a skapades i grupp 1–3 och typ-F3 i grupp 4–6. En cementerad, roterande gångjärnsförsedd lårbenskomponent kombinerades med olika stammar (100 och 160 mm totalt eller hybrida cementerade koner eller en specialtillverkad anatomisk konstam på 100 mm). Lårbenet belastades in vivo under gång. Relativa rörelser mättes för undersökning av primär stabilitet. För att erhålla en parameter för den primära stabiliteten i konstruktionen använde man utdragnings-testning.
Resultat
De relativa rörelserna var små och liknande i alla grupper (<40 μm). För små defekter var utdragningskraften hos cementerade långa (4 583 N) och korta stammar (4 650 N) likartad och ungefär dubbelt så hög som hos cementfria stammar (2 221 N). För stora defekter uppvisade korta cementerade stammar med koner de högsta utdragningskrafterna (5 500 N). Långa cementfria stammar (3 324 N) och anatomiska konstammar (3 990 N) hade liknande utdragningskrafter.
Slutsats
alla testade stammar uppvisade små relativa rörelser. Vid små bendefekter har långa cementerade stammar inga fördelar jämfört med korta cementerade stammar. Användningen av koner eller en anatomisk konstam med hybrid cementering verkar erbjuda god stabilitet även för större bendefekter. Användning av en kort cementerad stam (med eller utan kon) kan vara ett lämpligt val med hög potential för bevarande av ben vid revision av total knäledsplastik med respektive bendefekter.
Läs mer här
Dario Guttowski, Dr Med a, *, Valerie Polster, Dipl -Ing b, Gerd Huber, Dr Ing b, MichaelM.Morlock,Prof Dr b, Klaus Püschel, Prof Dr Med c, Jakob Nüchtern, PD,DrMed a
Sammanfattning
Bakgrund
Syftet med denna studie är att undersöka effekterna av olika stamlängder och -typer inklusive koner gällande primär stabilitet vid revision av total knäledsplastik med olika femorala bendefekter och fixeringsmetoder för att maximera benbevarandet. Det antas att längre stammar ger lite extra mekanisk stabilitet.
Metoder
Trettiofem mänskliga lårben undersöktes. En distal bendefekt, enligt klassificeringen av Anderson Orthopedic Research Institute (s. 33) av typ-F2a skapades i grupp 1–3 och typ-F3 i grupp 4–6. En cementerad, roterande gångjärnsförsedd lårbenskomponent kombinerades med olika stammar (100 och 160 mm totalt eller hybrida cementerade koner eller en specialtillverkad anatomisk konstam på 100 mm). Lårbenet belastades in vivo under gång. Relativa rörelser mättes för undersökning av primär stabilitet. För att erhålla en parameter för den primära stabiliteten i konstruktionen använde man utdragnings-testning.
Resultat
De relativa rörelserna var små och liknande i alla grupper (<40 μm). För små defekter var utdragningskraften hos cementerade långa (4 583 N) och korta stammar (4 650 N) likartad och ungefär dubbelt så hög som hos cementfria stammar (2 221 N). För stora defekter uppvisade korta cementerade stammar med koner de högsta utdragningskrafterna (5 500 N). Långa cementfria stammar (3 324 N) och anatomiska konstammar (3 990 N) hade liknande utdragningskrafter.
Slutsats
alla testade stammar uppvisade små relativa rörelser. Vid små bendefekter har långa cementerade stammar inga fördelar jämfört med korta cementerade stammar. Användningen av koner eller en anatomisk konstam med hybrid cementering verkar erbjuda god stabilitet även för större bendefekter. Användning av en kort cementerad stam (med eller utan kon) kan vara ett lämpligt val med hög potential för bevarande av ben vid revision av total knäledsplastik med respektive bendefekter.
Läs mer här
Malte Ohlmeier, Christian Lausmann, Matthias Wolff, Hussein Abdelaziz, Thorsten Gehrke, Mustafa Citak
Sammanfattning
Syfte
Analys av de första resultaten för kalciumfosfatbelagda porösa tibiakoner.
Metoder
Patienter som behandlades med TrabecuLink®-CaP-koner rekryterades retrospektivt från januari 2016 till december 2017. Dessa specialtillverkade koner tillverkades med titanlegering Ti–6Al–4 V (Tilastan®) med en additiv tillverkningsmetod och en speciell kalciumfosfatbeläggning (HX®-beläggning). Det kliniska resultatet utvärderades med hjälp av Oxford Knee Score. För radiologisk utvärdering av implantaten skickade patienterna in röntgenbilder som tagits inom öppenvården. Uppföljning på minst ett år krävdes. Slutligen analyserade vi postoperativa komplikationer och revisionsfrekvenser.
Resultat
52 patienter som genomgått revision av knäledsplastik (revision knee arthroplasty eller RKA) rekryterades för slutlig analys, varav 17 var septiska fall av RKA (33 %) och 35 aseptiska fall av RKA (67 %). Bendefekterna grupperades i 17 AORI typ 2A (32,7 %), 14 typ 2B (26,9 %) och 21 typ 3 (40,4 %). Efter en uppföljning på i genomsnitt 22 månader (13,2–34,8; SD = ± 10) hade vi 4 kirurgiska revisioner (7,7 %), 2 septiska och 2 aseptiska fall. Genomsnittligt Oxford Knee Score var 28,6 poäng (8–47; SD = ± 10). 22 av 28 röntgenbilder (78,6 %) uppvisade regelbunden positionering av koner och TKA vid en genomsnittlig uppföljning på 16,8 månader (13,2–34,8; SD = ± 6). Tre patienter (10,7 %) uppvisade små radiolucenser i gränssnittet mellan ben och cement och tre patienter (10,7 %) uppvisade början av heterotopisk ossifikation.
Slutsatser
Enligt de första kliniska resultaten av denna studie ger kalciumfosfatbelagda koner ett bra funktionellt resultat. Ytterligare forskning bör fokusera på långsiktig klinisk och radiologisk uppföljning.
Läs mer här
Fler webbseminarier om produkter från LINK hittar du här: Kanal med webbseminarier inom medicinsk utbildning
Zonal fixation in revision total knee arthroplasty R Morgan-Jones, S I S Oussedik, H Graichen, F S Haddad Affiliations
PMID: 25628273 DOI: 10.1302/0301-620X.97B2.34144
Sammanfattning
Revision av knäledsplastik utgör en rad utmaningar, inte minst hur man ska erhålla stabil primär fixering av implantat i värdben. Det finns tre anatomiska zoner inom både lårben och skenben som kan användas som stöd för revisionsimplantat. Dessa består av ledytan eller epifysen, metafysen och diafysen. Vilka metoder som kan användas för att fixering ska kunna uppnås i varje zon är frågor som diskuteras. Författarna föreslår att stabil fixering bör erhållas i minst två av de tre zonerna och betonar vikten av preoperativ planering och val av implantat.
Nyckelord: Flerzonsstrategi; revision av total knäplastik; zonal fixering.
Complications, clinical and radiological results—a systematic review of the literature A. Zanirato1 · M. Formica1 · L. Cavagnaro2 ·
S. Divano1 · G. Burastero2 · L. Felli1 Mottagen: 10 december 2018/Godkänd: 8 februari 2019 © Istituto Ortopedico Rizzoli
2019
Sammanfattning
Revision av total knäledsplastik (rTKA) blir en allt viktigare del av den dagliga verksamheten för ortopediska kirurger, en trend som sannolikt kommer att fortsätta under de kommande åren. Syftet med denna systematiska granskning av engelsk litteratur är att sammanfatta och jämföra indikationer, komplikationer, kliniska och radiologiska resultat vid användning av metafyseala koner och hylsor för hantering av benförlust i samband med rTKA. Granskningen omfattar retrospektiva eller prospektiva studier med minst 1 års uppföljning. Flödesschemat och checklistan PRISMA 2009 beaktades för redigering av granskningen. Kliniska och radiologiska resultat, frekvensen av intraoperativa frakturer, aseptisk lossning, periprostetisk ledinfektion, septisk komplikation, omoperationer och omrevisioner extrapolerades av dokumentationen. Den systematiska granskningen omfattade 37 artiklar. Resultaten av användningen av 927 koner (genomsnittlig uppföljning på 3,6 ± 1,4 år) och 1 801 hylsor (genomsnittlig uppföljning 4,5 ± 1,6 år) analyserades. Studierna visade goda kliniska och funktionella resultat. Koner och hylsor tillät en stabil metafyseal fixering. Implantatens aseptiska överlevnad var 97,3 % i kongruppen och 97,8 % i hylsgruppen. Metafyseala koner och hylsor utgör ett bra alternativ för hantering av bendefekter av typ IIb och III enligt AORI-klassificering vid aseptiska och septiska rTKA med överlappande överlevnadstal. Med fler högkvalitativa långtidsstudier skulle man bättre kunna klargöra komplikationer samt kliniska och radiologiska resultat av dessa lovande tekniker för revision av total knäledsplastik.
Läs mer här
Enligt vår erfarenhet av Link FlexiCones omfattar de flesta av våra patientfall de tillgängliga storlekarna och varianterna. För ännu mer utmanande patientfall kan vi erbjuda skräddarsydda implantat. Vi har en avdelning som fokuserar på specialfall. Vi hjälper gärna dig och dina patienter. Besök oss: customlink.solutions